Jag har skaffat mig Christine Falkenlands tre första lyriksamlingar. Illusio (1991), Huvudskalleplatsen (1992) och Blodbok (1995). Osprättade recensionsexemplar kompletta med Gedins följebrev.
Åh, vad fint! Jag har dem i en ganska tråkig samlingspocket, så jag måste erkänna att jag är lite avundsjuk.