Nästan alla dagar har jag unga människor runt mig. Trevliga, arga, roliga, ledsna och inte alltför sällan extra allt. De pratar om killar, sex, kläder, att förändra samhället, tjejer, klimathotet och 9 gånger av 10 med starkt engagemang. Jag gillar mitt jobb. Däremot läser jag sällan böcker som är skrivna för ungdomar om ungdomar.  En del blir det för att det ingår i jobbet att ha en smula koll, men i övrigt lockas jag sällan till att läsa om unga människor. Under Göteborgsresans träningspass fanns dock  Linnea kom hem! av Anita Eklund Lykull. Jag har läst ett par böcker av författaren tidigare som jag tyckte om.

Linnea kom hem! är i skriven i jag-form, men för att det ska fungera måste språket vara konsekvent och nära berättarjaget. Här är det stundtals krystat. Det är det ena skälet till att jag inte gillar den här boken. Det andra är att viktiga saker för handlingen kastas in, lite som att "ja visst ja, det här måste sägas så att läsaren fattar". Huvudpersonen Timjan är orolig över att pappa inte är hemma lika mycket som tidigare. Att han verkar frånvarande och inte bryr sig om att bästisen Linnea saknas efter Tsunami-katastrofen. Det hade räckt. Ändå måste författaren kasta in att Timjan under hela hösten fått kryptiska sms om att "jag vet vad din pappa gör när han inte är hemma." För att nämna något.

Någon som inte har krystat berättarperspektiv är Johanna Lindbäck. Hennes senaste Tänk om det där är jag är mkt välberättad och har dessutom en pricksäker dialog.  Inget å han ba, å hon ba. (Den avslutande beskrivningen av hur det känns att vara kär är dessutom out-standing!) Pluspoäng också för att den inte handlar om knarkande föräldrar, incest eller misär. Ytterligare skäl till att jag brukar välja bort ungdomslitteratur. Livet kan vara nog så intressant/dramatiskt/hemskt ändå.

Linnea, kom hem. Anita Eklund Lykull.

Tänk om det där är jag. Johanna Lindbäck.