Varje år från 1942 köpte min mormor en almanacka. Jag har ärvt dem alla. Anteckningarna är sparsmakade. Barnens födelse, några av barnbarnens dito. En resa någonstans. Och så lottnumren. Bellmanlotter och Penninglotter som köptes ihop med systrarna eller med syjuntan.

Det är små fragment av mormors liv som finns nedskrivna i de små kalender-böckerna och skulle inte göra sig för ett sådant bokprojekt som Kristofer Flensmarcks genomfört.

Jag bestämde mig för att samla ihop alla farmors almanackor som fanns kvar och gå igenom materialet, kanske dels för att lära känna henne bättre, men också för att ta reda på om det någonstans i detta efterlämnade material fanns en berättelse, en skönlitteratur.

Det fanns det och jag läser andäktigt. Följer händelserna från 1973 fram till 1999 då farmor dör. Ofta fördes parallella kalendrar och anteckningarna presenteras bredvid varandra i kolumner. Elegant, visuellt och ger också ett bredare personporträtt. Farmor är ofta sjuk och jag lär mig MAS - Malmö Allmänna Sjukhus- snabbt. Mediciner och behandlingar virvlar förbi. Men också gläjden, kärleken till sonen Tor och hans familj.

Jag älskar det korthuggna kalender-språket

30 december.

Flyttade fr Exercisg. 5

Malmö till Säbyg. 1

Landskrona

EN svår dag 1988

TOR slet

30/11 Ett år har gått

Fantastisk läsning. Fantastisk skönlitteratur. För jag tror att det just som sådan jag ska betrakta den här texten. Det är lätt att tänka dokumentär men texten är ett ordnat stycke material. Urval. Parallella historier. En framletad berättelse.

I slutet av pocket-boken följer ytterligare en bok, Chiffonjé. I arvet efter farmor finns den gamla möbeln. På undersidan av alla lådorna har hon skrivit dagbok!*

4/6 1897 - 23/4 1974

min kära mor dog tisdagen den 23/4 1974 kl 9.20 på Landskrona lasarett. Blodpropp på hjärnan. Begravning 30/4-74

Vilken enastående god idé! Tänk om... Jag går till mormors buffé.** Drar ut lådorna och vänder på dem. Tomma. Jag bestämmer mig raskt för att börja skriva.

Almanacka. Kristofer Flensmarck. Utgiven av Natur&Kultur 2009

- - - - -

* Jag ber om ursäkt för de många utropstecknen i denna text. Men jag kan inte låta bli.

**Buffé har vi alltid kallat den möbel där mormor förvarade finporslinet. Och almanackorna.