Joyce Carol Oates. Hon är den mest produktive författare jag känner till med ett par romaner om året. Tjocka romaner. Välskrivna romaner. Nu har jag läst Älskad saknad som kom till efter att författarens mamma dog.

Vad händer med de vuxna barnen när en mamma dör? I den här romanen dör hon dessutom under våldsamma omständigheter. Skickligt gestaltar Oates hur roman-mammans två döttrar förändras både ett personligt plan och i relationen till varandra och andra.

Ingenting skrivs läsaren på näsan, det gillar jag. Inga förklaringar eller övertydliga beskrivningar utan ett sakta berättande som gör att när man är klar efter dryga 400 sidor tycker att allt på plats. Man inser vilken enorm förändring som vuxit fram utan att några "plötsligt insåg hon" eller "det var den dagen allt blev förändrat" pressas fram av författaren.

Mer Oates blir det inom kort.