Amamamor. Jag felstavar ordet fyra gånger inte det blir korrekt. Amamamor. Bokens Mikael växer upp hos mamma och pappa. Någonstans anar han att mamma inte är hans biologiska Mamma. Men hon är förtegen, vill aldrig berätta, hemlighåller papper och lådor. När hon dör uppdagas det.

Vid tiden för hans födelse träffades de två kvinnorna på BB. Elisabeth vars barn dog vid födseln, Ingrid som skrivit på papper om adoption. De sluter en pakt. Elisabeth ska bli den som adopterar Ingrids son. Sen ska de skiljas åt.

Paulrud citerar Lao Tse

Har man funnit sin mor

så förstår man sin barndom

Har man förstått sin barndom

och återvänt till sin mor

löper man ingen fara

när kroppen går under.

Men den här historien är inte lycklig och hoppfull. Man löper visst fara.

Tänker att det är lite för sent i livet, allt det här.

Jag älskar verkligen Anders Paulruds sätt att skriva. Rakt på, korta meningar, men många språkliga bilder och vackra formuleringar. I maj kommer hans femte roman. Det ser jag fram emot.