Oj. Kvällsbåten till Åbo var ingen lek. Det var lite som folkparken i Fagersta på 70-talet. Åbo stad var dock lugnare! Inte så mycket glitter och ljus-slingor som jag hade önskat mig men tillräckligt för att få mina ögon att tindra. Hotellet var toppen. Jag hade med mig två ungdomsböcker av Anita Eklund Lykull: Hjärtat i översta byrålådan och Ballongfararens morgon.

Båda böckerna handlar om Nella som i första boken är mitt uppe i gymnasiet och i den andra har lämnat det, är arbetslös och ganska vilse i pannkakan. Hon lever i en familj med en mor som ännu sörjer ett litet barn som dog i plötslig spädbarnsdöd, och med en far som är gymnasielärare i religionskunskap och som super en del för att få livet att hänga samman.

Författaren skriver väldigt, väldigt bra. Böckerna är tidstypiska (1994, 1999) och håller den unga Nelllas perspektiv konsekvent. Det är intressant att betrakta världen, en tuff sådan, ur hennes ögon. Hon hittades som baby i en kartong ställd i en telefonkiosk. Vad händer med en människa som inte alls har något känt ursprung? Hennes lillebror är också adopterad men har en klar koppling till sina biologiska föräldrar i Indien. Är det lättare att finna sin identitet då?

Språket är nära Nella förstås. Gärna korta satser. Staplade. Utan subjekt ibland. Det ger fart i berättandet.

Varför läsa ungdomsböcker? Därför att det är samma goda läsupplevelse med en välskriven bok med en vuxen i huvudrollen och en välskriven bok med en yngre medverkande.