Häromdagen läste jag - var var? -  en liten notis om svårigheten att kategorisera människor nu när allt fler läser nät-tidning istället för att prenumerera på papperstidningen. Det är ju så enkelt att dela upp mänskligheten med hjälp av sina föreställningar om DN-läsaren och Svd-läsaren! Ett slags ideologisk och härligt förenklad uppdelning av mänskligheten alltså,  tänker jag när jag tittar på nya grannens tidningskorg.  Där ligger både Svd och DN. Hm. Vem är hon då?

Ett säkert kort att lära känna sina medmänniskor är att studera deras bokhyllor. I love it! Hur många deckare i förhållande till Kafka? Hur många böcker utgivna senaste året i förhållande till klassiker?  Hur många böcker som jag själv fnyser åt i hemlighet i förhållande till sådana som jag andäktigt beundrar men ännu inte köpt?

När jag nu - för sista gången ? - lagt ner så mycket tid på gigantiska bokhyllekonstruktioner tänker jag mig ett antal år framåt i tiden, när jag istället har allt samlat på ett litet digitalt ställe och läser med en fantastisk läsplatta. Jag kommer att behöva en mycket liten yta. Inte ett bibliotek. För även om jag var en hängiven LP-samlare en gång i tiden och dyrkade det stora formatet med plats för finfina bilder på sångare och musiker och texter, älskar jag idag iTunes och iPoden. LP-skivorna i ölbackar minimerades med åren till CD-skivor i smala hyllor och visst, det kommer ta ett tag för mig att släppa taget om dem Men jag kommer göra det, det är min övertygelse.

Och det som gäller för musiken kommer att gälla för böckerna. Bokhyllorna minimeras. Hur ska det gå då?  I stället för att gå i folks vardagsrum och bibliotek och dra med fingret längs boktitlarna kommer jag istället betrakta någonting annat som pryder väggarna. Och när böckerna finns samlade digitalt, långt från mina granskande ögon,  hur ska jag då kunna tolka mina medmänniskor?