Nej, jag hade troligen inte läst Alex Schulmans bok med den långa titeln om den inte varit månadens bok i Breakfast BookClub Sthlms bokcirkel. Inte för att jag har några synpunkter på Alex Schulman utan snarare för att så många böcker, så lite tid. Men det är ju det som är den stora poängen med cirklar; att läsa böcker man inte tänkt sig och diskutera med människor för att få flera perspektiv på den.

Efter en stunds boksamtal den där morgonen på Vetekatten förstår jag att boken var redigerad skåpmat för somliga. Jag följer inte Schulmans bloggande och jag har inte heller hört det sommar-prat han gjort. Jag känner inte till hans privatliv. Därför är innehållet i boken helt nytt för mig. Flera runt bordet gillar dessutom inte boken,  tycker den är för ytlig. Men jag gillar den. Och när någon sammanfattar den som att det är som en härlig dusch med en ny tvål Man blir uppfriskad! håller jag med.  Jag gillar de krönikekorta nedslagen som tillsammans bildar en helhet.

Boken börjar i ett uppbrott från ett äktenskap, men omedelbart träffar huvudpersonen en ny kvinna och bara några veckor senare blir de ett par och hon blir gravid. När boken slutar med att barnet föds blir också det ett uppbrott, från det gamla livet.

En synpunkt i cirkeln är att Amanda Widell, Alex fru,  blir för skrapa-på-ytan-behandlad. Jag tycker inte så. Jag bryr mig inte ens om Amanda Widell. I den här boken kunde kvinnan heta vad som helst, vara vem som helst. Det jag intresserar mig för är mannen som blir förälskad. Att höra honom bli helt förlorad i sin kärlek och andäktigt konstatera att han fått den kvinna han mest av allt vill ha är fint. Jag tycker också om det utlämnande, som till exempel fyllan på Teaterbaren. Välformulerat och sorgligt. Jag vill sluta upp vid Alex sida, vara hans medbetraktare som förbluffat skrattar åt allt på torsdagsmiddagen - jag vill tillsammans med honom befinna mig på håll och peka och viska och skaka på huvudet. Men jag stannar i skuggan, ser vad han ser, hör vad han hör genom hans egna ord . Och det är nog det bästa.

Att vara med henne är som att springa uppför en sommaräng utan att bli det minsta trött. Alex Schulman. Utgiven av Piratförlaget 2010,