Allt fokus på Kina. Jag är långt ifrån ensam. Allt fler böcker dyker upp som berättar om hur det "egentligen" är. Några som jag såg framlagda på diskarna idag var Röd åklagare av Xiao Rundcrantz, Mao av Jung Chan . Västerlänningars skildringar som Mei Wenti och Babes i Beijing. Man får läsa med sedvanlig nya salt. Bokförlaget Tranan har givit ut en novellsamling med samtida texter av kineser och jag ser fram emot mer skönlitteratur.

Här, säger vår kinesiska guide, här på Himmelska fridens torg vill många av oss kineser vara. Här, fortsätter hon, finns hjärtat av Kina med ordförande Maos minneshall här bakom och monumentet över folkets hjältar. Och här ska ni fotografera er. Med Maos porträtt bakom er och vårt lands flagga vajande bredvid.

Vi ställer upp oss och ler ansträngt efter åtta timmars flygresa. För guidens skull. Ingen köper fotografiet. För inte är det Himmelska fridens torg som gör intryck på oss. Det är allt det andra vi ser. Människorna som cyklar med 3 meter hög packning på lastflaket. Kvinnorna och männen som så noga städar varje vrå av staden. Kvinnan på bakgatan som ser så vänlig ut när hon säljer oss en flaska vatten för en krona. Männen som sjunger och spelar en liten sång för oss i en park. Och alla tempel med trädgårdar där vi sitter och svalkar oss och låter oss inpyras av rökelse. Den goda maten som jag allt enklare kan äta med mina pinnar. Det gör intryck.

Staden Beijing är på kraftig tillväxt. Höghus efter höghus växer upp. Pagod efter pagod renoveras. Jag undrar hur det var för 10-15 år sedan. Rachel Dewoskin ger mig en viss inblick i sin roliga och respektfulla bok Babes i Beijing. Hon kommer till staden för att arbeta på ett amerikanskt företag men hamnar av en slump som såpaskådis i en mycket populär tv-serie.

Babes är liksom _Mei Went_i en berättelse om hur det är att som laowai, utlänning, flytta till Beijing, lära sig språket och skaffa sig ett kinesiskt umgänge. Den är rolig och betydligt mer glammigare än Mei wenti utan att tappa ömsintheten och respekten för landet och framför allt dess folk.

Själv är jag betagen. Vackrare och mer kontrastrik stad har jag inte varit i. Vi, min gode medresenär och jag, vet att vi måste lära känna Kina mera.

PS. Med på resan var också Willma-guiden . Ett gott sällskap.