Jag är sällan snabbast. Om man ska jämföra mig med en löpare så är jag inte sprintern. Till exempel har biblioteket på plattan, Kulturhuset Stockholm, haft öppet ett tag och flera bokbloggare har varit där och inspekterat. Men inte jag. Nej, jag är mera som maratonlöparen. Uthållig. Jag gör saker länge och ordentligt. Så när jag besökte Plattan-bibblo igår gjorde jag alltså det länge och ordentligt och uthålligt. Hela dagen, liksom!

08.00 Jag hänger på låset. Väl inne skaffar jag mig en överblick och konstaterar snabbt att gängse kategorisering av böckerna inte gäller. Här letar man innehållsord som Storstadsliv eller Livsöden. Skyltarna är tydliga ovanför hyllorna som kanske är 170 centimeter höga. Jag ser i alla fall inte över dem. Det tycker jag är skönt. Jag vill aldrig möta någons blick ovanför en bokhylla.*

Jag tar sikte på Debutanterna. Här hittar jag uppskrivna Josefin Palmgren och romanen Engångsligg, och fingrar lite på den. Men ögonen dras strax till en klargrön bok från trevliga Pequod press. Ta i trä heter den och är skriven av Linn Hansén. Precis kortprosa. Jag blir förtjust. Förmodligen får jag inte avbilda så här men jag vill boktipsa, ju. Läs!

Där strax ovanför Ta i trä står Anneli Kindahls Kokongen. Jag sätter mig och läser den en stund. Så här börjar den:

Sommaren 1971.

Flickan ligger helt stilla under honom

och jag undrar vem flickan är, varför hon ligger stilla och vem mannen är och så är jag ju redan från början intresserad av sommaren 1971.

09.30 har jag kommit till sidan 60 i Kokongen och lånar den för att läsa vidare. Jag går vidare till Stadsliv och hittar t ex Faiza Guéne Sista beställningen på Balto, som är en bra titel. Jag undrar direkt när den första beställning gjordes och hur det kommer sig att det inte ska bli några fler beställningar. Innan jag hinner ta reda på saken hör jag någon säga: "ska vi kaffa här?" och då tänker jag att det nog är dags för 11-kaffe fast klockan bara är 10 och går iväg till det finfina caféet intill och dricker en cappuccino.

10.0o. Jag går tillbaka till Stadsliv och lägger märke till Peter Törnqvists Kioskvridning 140 grader och tycker den är lik Janet Frames  Mot ännu en sommar. Ur hyllan tar Michael Cunninghams Märkliga dagar ur hyllan och läser till sidan 57 där Lucas ska hälsa på Catherine Fitznug.

"Vad vill han?"

"Jag vill tala med henne om jag får. Jag vill inget ont"

11.15. Dags för humor och jag går till avdelningen Roligt. Här har man ett vidgat humorbegrepp. Jag hittar såväl Vän av ordning av David Batra som Denise Rudbergs Jenny S.

När jag har skrattat klart är det dags för en kort-kort träff med Karin på En bokcirkel för alla.  Det handlar om hennes bokcirkel som äger rum den 21 oktober.

13.15 är jag tillbaka igen och nu är det dags för avdelning Livsöde. Där hittar jag Hannah Tintis Den gode tjuven och älsklingsboken Sigge Ekunds Det är 1988 och har precis börjat snöa. I hyllorna finns hur många böcker som helst att plocka upp. Utanför fönstren ser jag regnet strila och jag väljer Joan Didions Bönbok för en vän.

Jag läser sakta och eftertänksamt. Bakom ryggen hör jag "Vad är en konstruktion?"  Sex människor sitter i en ring och studerar tillsammans och jag antar att de är språkvetare när det talas om mallar om hur man bygger upp, om subjekt och predikat och alla mina anteckningar jag noterar i skrivboken kan jag ju inte blogga upp i ett _OOOF tjuvlyssna_t. Illa nog att jag antecknar! Nej, åter till Didion och det eftertänksamma läsandet och Grace och Charlotte som träffas i Boca Grande. Jag vill läsa vidare när klockan är halv tre men bokmärker, för klockan

14.30 är det dags att bläddra i tidskrifter om konst. Menisken skriker till i nedförsbacken mot avdelningen Konst. Jag stapplar mig igenom en artikel om Claude Monet i L'oeil. Un phare pour la modernité*

15.00 avslutar jag min bibblo-spaning med Erotik. Tre önskningar. Anteckningar om en skandal. Till skillnad mot kvinnan invid mig rodnar jag inte när jag läser inledningssidorna.

What a day! Vilket bibblo!

- - - - -

* Jag forskar om saken med hjälp av In Treatment

* * Sanningen är att jag klarade (knappt) ingressen. Franskan rostig. Igen!