Jag journalför ju mina introspektiva betraktelser (oftast) i svarta Moleskine-böcker med blanka sidor.  En dag som denna är det många som påbörjar en ny dagbok. Inte jag dock. Jag skriver mina böcker (nästan) to the bitter end och kan börja och sluta skrivboken vilken dag på året som helst.

En pojke som också skriver "dagbok" är Greg. Dagbok inom citationstecken för Obs: Greg skriver en journal, inte en diary om det var någon som undrade, boktiteln till trots. Den roliga Diary of a Wimpy Kid illustreras himla trevligt med teckningar och handlar om Gregs öden och äventyr hemma och i skolan. Boken är ett spontanköp på English Bookshop i gamla stan, och det finns en hel rad böcker om Greg i takt med att han växer upp och bli äldre.

När jag läser boken minns jag Jennies,  på Textappeal,  föreläsningsanteckningar. När jag såg dem i bloggen påstod jag, i en kommentar, att jag skulle börja med det också. Det hände inte. Men kanske nu? Som ett nyårslöfte liksom, kunde jag börja illustrera mina Moleskine-böcker för att låta en bild säga mer än de där tusen orden. Det skulle ju gå så mycket fortare!

Ett snabbt bläddrande i gamla dagböcker visar att jag hade en liknande idé redan på 70-talet. Även om bilden här bredvid bara är en sammanfattning av en rolig lek, så visar den ändå goda intentioner. Särskilt bra tycker jag att min kommentar om storleken är. Jag menar så att man inte tror att man ska göra en dagboksstor hage.

Sagt och gjort - dags för illustration till min Moleskine. Eftersom jag i julklapp fick en iPad, och med den kan göra helt fantastiska saker bortsett från att läsa bestämmer jag mig för att använda appen Drawing Pad för att illustrera min nyårsdag.

Tja... Jag förstår varför jag nog ändå ska hålla mig mig till bokstäver. Eller träna. Eller be Jennie rita.

Diary of a Wimpy Kid. Jeff Kinney.