Går längst bokhandelns hyllor, drar fingertoppar på bokomslag och bara detta ger lugn. Näsan ner mellan boksidor - vilka som helst! - och i näsgångarna virvlar finmalet pappersdamm upp som Sobril. När Mycket Är För Mycket. Ett par böcker i en kasse räcker långt.

Jag hade först tänkt skriva nåt om tillfälligheter - och förgängligheten. Exempelvis så här: Det hade varit mycket vackert väder i veckor, men ju mer solen sken desto mer tänkte han på döden, det bara blev så.

Mats Kempe. Tiden angrips först, resten är oviss väntan. Sitter på Kulturhuset och hinner läsa två kapitel innan föreställning Petra von Kants bittra tårar börjar. Fantastisk föreställning. Vi i publiken gråter också.

Mina tårar är inte bittra.