Den engelska titeln är The Reading Circle, och när det kom ut på Norstedts var översättningen följaktligen Bokcirkeln. Jag läser pocketutgåvan utgiven av Pocketförlaget och då har tillägget "bekännelser" kommit med av någon anledning. Bokcirkelns bekännelser. Jag antar att den titeln ska kännas mer kittlande och lockande. Här är minsann inte bara en grupp som sitter och diskuterar litteratur, hu så tråkigt, utan dessutom bekänner de saker!

Jag gillar den inte. Vare sig pockettiteln eller boken. Den handlar om fem kvinnor som har problem med sina relationer med männen, med att hinna ta hand om hushållet. Den är inte ytlig utan noga och tydlig och oftast inkännande i sitt berättande. Vad gillar jag inte då? Jag försöker analysera. Det är för många personer, vilket leder till att det blir för många vardagliga relationsberättelser. Alla i gruppen är lika viktiga och allas historia måste berättas på 500 sidor. Det blir långtråkigt. Dessutom är det för vardagligt i en vardag som inte känns intressant.

En av mina elever gjorde en analys kring mans- och kvinnoroller i boken, därav min läsning, och konstaterade att männen är Män. De grabbar tag i skinkor på sina fruar och säger att de nog vet vad som händer i kvinnogrupper när damerna fått i sig ett par glas vin. "Då börjar ni skvallra." Kvinnorna är Kvinnor och sitter med korslagda ben och reder ut och samtalar och relationsskapar och ...tja, ni vet. Känns inte helt fräscht.