Bokhyllor i bibliotek

Arbetet med mina bokhyllor fortskrider säkert. Att betsa är svårt. Är det ens vad man gör 2009? Minns mina brunbetsade fönsterkarmar i tonårsrummet på 70-talet. Att förvandla Ivar-hyllor till högblankt vitt skulle innebära 3 strykningar och vi pratar här 54 hyllplan och 7 gavlar. Så bets lät enkelt. En strykning bara, och några drag med trasan. Tänkte jag.

Det var inte så enkelt. Men nu har jag nog fått in tekniken. Svartbetsat med matt yta. Motsatsen till högblankt vitt alltså. Allt eller inget.

Skillnaden mellan böcker att läsa och olästa böcker

När jag står och betsar och ångorna stiger mig åt huvudet kommer tanken kring skillnaden mellan böcker att läsa och olästa böcker. Jag köper och får böcker i en snabbare takt än jag hinner att läsa. Alltså samlas det på hög. Att-Läsa-Högen. Den är bekant för alla. Ibland kan böckerna rinna in i sådan takt eller vardagen ta sådana vändningar, att läsordningen ändras. Den bok som skulle läsas nästa gång känns inte lika aktuell av någon anledning och hamnar lite vid sidan av, ett slags Att-Läsa-Om-Ett-Tag-hög. Även den högen kan förändras och böckerna blir Att-Läsa-När-Jag-Nångång-Får-Lust.

Den där sista kategorin, det är de Olästa böckerna. Man vet att man någongång kommer att vilja läsa dem, men kan inte säga när.  Jag tänker att jag nog vill separera dem från Att-Läsa-Om-Ett-Tag och verkligen verkligen från Att-Läsa-högen bredvid sängen. Så min senaste idé är att i vardagsrummet - under taket - ha såväl de Lästa som de Olästa samt Klassikerna före 1960. I biblioteket som också kommer att innefatta otaliga pärmar med referensmaterial och spännande forskning kan då få härbärgera Att-Läsa-Om-Ett-Tag och Böcker-Jag-Just-Läst. Och facklitteratur inom religionsvetenskap. Och resguider. Och

Jag lägger ifrån mig penseln. Jag måste nog ha en nypa frisk luft.