Jag orkar inte att läsa den sista tredjedelen av Brooklyn inom mig. Detta efter att jag börjat räkna ordet "slum" och var uppe i nästan tresiffrigt antal.

Men jag har alltid haft skuldkänslor för att jag gav mig av och vågade söka mig själv utanför de gränser som satts upp av samhället och min familj - slummens gränser och dess oskrivna lagar som tala om för mig vem jag var. En nästan vanlig flicka i slummen.

Jag var född i ett nästan förslummat kvarter i en stadsdel i New York. jag var nästan duktig i skolan, jag dög nästan i gängen. Alltid nästan. Men jag rymde från alltihop. En nästan vanlig, fattig vit flicka i slummen som rymde från vanligheten. Men vart rymde jag?

Synonymer.se skriver som förslag till ordet slum:  förfallet bostadsområde, slumkvarter, fattigkvarter, getto och jodå, de orden ingår också i romanen,  men ordet slum är är mest  - för väl - frekvent.

Denna slum är Brooklyn och där bodde författaren Binnie Kristal-Andersson i sin ungdom. Boken är självbiografisk och handlar om hur det var att växa upp i ett förfallet bostadsområde under stark fattigdom. Hon bor i Sverige sedan 1966.  Jag blir inte särskilt berörd av berättelsen - den känns avlägsen. Men jag ska lägga till att eftersom jag hakade upp mig på det stakato-artade språket samt irriterade mig ohyggligt över S-ordet läste jag den mycket upphackat. Den är kanske underbar om man läser den i ett svep. Eller inte är så lättirriterad på S-ord som jag.

Brooklyn inom mig ingick som inkörsport i mitt nu avslutade skrivprojekt "Brooklyn sent 90-tal." Där ingick också några artiklar, bland annat En annan del av staden ur Tidningen ResGuide nr 1 1991. Bilden av Brooklyn  är liksom Kristal Andersons  ett hårt och våldsamt ställe

Trots det ständig närvarande hotet om våd och de allmänt livsfientliga omgivningarna, gör de flesta av stadsdelens invånare sitt bästa för att leva normala liv.

Men åren går. Jag ställer den gamla bilden mot en samtida artikel i SvD  eller förra numret av VI läser. Allt är föränderligt.

Att läsa samtida romaner som utspelar sig i Brooklyn kan man göra genom att läsa Paul Auster och Siri Hustvedt eller den välskrivna _A song for yo_u. I samtliga är språket vare sig förfallet eller fattigt