OOOFbok

Cirkeln av Mats Strandberg & Sara Bergmark Elfgren

maj 18, 2011

Cirkeln är som bekant enastående omtalad och hajpad, skäl som brukar göra mig helt ointresserad och olockad. Dessutom: ungdomsroman med häxinslag. Näe. Men här sitter jag med den utlästa boken. Det som fick mig att slå upp första sidan i romanen var att månen såg så märkligt röd ut och jag vandrade, liksom utan egen vilja, fram till bokhyllan och plockade ner boken. I huvudet susade rösten: läs, Ann-Sofie, läs.

Eller också var det så att jag fick klart för mig var romanen utspelar sig. Engelsfors. Till namnet  en blandning av Engelsberg och Västanfors, till miljö en blandning av Fagersta och...Twin Peaks.  Fagersta  - mormors stad och platsen jag spenderade vartenda skollov som barn och tonåring och sen, som vuxen, så ofta som möjligt. Jag kunde staden utan och innan.  En särskild plats alltså - Fagersta. Och okej, att koppla Twin Peaks till det kan väl bara bli spännande.

Jag läser de drygt 500 sidorna mer eller mindre oavbrutet tills de är är slut.  Mixen av välgestaltade tonåringar, deras vardagsliv och de övernaturliga, stundtals våldsamma, delarna gör att den är svår att släppa.  Det är bra. Men när jag är klar är jag klar.  Inga överväldigande cravings efter nästa bok. Det ska bli ju bli två delar till och jag kommer säkert läsa dem också. För nyfiken är jag. Om det nu beror på Fagersta eller den röda månen.

Cirkeln. Mats Strandberg, Sara Bergmark Elfgren. Utgiven av Rabén& Sjögren 2011.

Andra - många! - har läst och lovordat Cirkeln. Fiktiviteter tycker den är fantastisk. Martina är lika fast.

Boken var välskriven och hade ett högt tempo som gjorde den intressant och lätt att läsa. Har inte heller någon speciell längtan efter nästa bok, men kommer garanterat att läsa dom. Däremot störde jag mig på de många likheterna med andra serier/böcker inom genren. Ta serien Buffy och vampyrerna tex. Ondskan är kopplad till skolan där hemska demoner och annat hämtar sin styrka. Det bildas sprickor i marken även där. Buffy (som får hjälp av flera vänner)har en handledare som hon får hjälp av (likt Nicolaus) och tillsammans måste de stoppa apokalypsen. Hmm, känns det igen? Linnea som kan läsa tankar vill inte avslöja sin kraft av rädsla för vad andra ska säga (Sookie i True Blood). Lite raljerande kan man kanske säga att vampyrer bytts ut mot häxor, USA mot Sverige. Ta sedan dina favoritböcker/serier inom det okulta, koka ihop dem och vips har du Cirkeln.

Michaela - maj 20, 2011 09:51

Min flicka som är i nedre tonåren sa "ja, visst är det likt men det är ju bra ändå."

Kristina Lindmark - maj 23, 2011 10:43

Ett starkt driv i texten gör Cirklen väldigt svår att lägga ifrån sig. Jag släckte en timme senare än avsett efter att ha tvingat mig själv att trycka på avstängningsknappen. Men nog anar jag att man efter att ha slukat den känner sig som efter en stadig måltid på McDonalds, och att man nog inte längtar efter att gå dit igen på en stund...

Katarina B - maj 23, 2011 09:03

Jag gillade också berättardrivet. Det är roligt med sträckläsningsböcker. Senast jag hade en sån sträckläsningsupplevelse var när jag läste Harry Potter, så antingen har det med genren att göra eller med att det är skrivet för barn/ungdom. Jag är nyfiken på nästa bok och jag störde mig inte alls på likheterna med Buffy osv.

Annika Koldenius - maj 25, 2011 09:17