Hemliga sällskap med sekteristiska drag, gärna kryddat med sexuella inslag och gudsmystik och exklusiva insikter. Mm, sådant lockar. Se på kvälsspressens upplagor under den värsta Knutby-hysterin. Och det är säkert ett av skälen till att Da Vinci-koden blivit en sådan storsäljare.

Då och då lyssnar jag på en bok som omväxling. För mig krävs det att det är en text med starkt "vad händer nu" för att jag inte ska börja tänka på annat. Det kan man sannerligen säga att den här boken har. Man vill veta vad som ska hända. Det är också intressant att få nya infallsvinklar på sådant jag tidigare visste en del om, som Leonardo da Vincis målaningar. Jag tycker alltid att det är roligt när man diskuterar religiösa företeelser i skönlitteratur. I synnerhet när man gör det med ett vetenskapligt förhållningssätt.

Ändå måste jag säga att det här inte var någon större hit för mig. Personporträtten var usla och så många gånger som blodet isades i ådrorna hos de inblandade borde de vara stelfrusna. "XX flämtade till. Det kunde inte vara så enkelt", är också en frekvent använd språklig detalj. Men men, om man förbiser plattheten i personbeskrivningarna och att självklarheter ständigt går förbi dessa skärpta kod-knäckar-mästare som är huvudpersoner tycker jag gott att man kan ägna några timmar i hängmattan åt den här boken. Om inte annat kan man fundera på om Jesus gifte sig eller inte, eller få nya infallsvinklar på Disney-filmerna i video-hyllan.