Det blir sällan mycket läsande på studieresor. Resväskans tre böcker är en önskedröm. Ändå. På Arlanda drabbas jag av abibliofobi, köper någon lättsmält sladderbok i Pocketshops hyllor. Den ser färgglad ut och handlar om Gotland.

Det är gott om plats på den Embraer 175 som tar mig ner till Warszawa. Planet är fräscht och modernt och jag bestämmer mig för att flyga LOT så ofta jag kan. Min flygvärd ler så vänligt och påminner om dottern till en god vän i sitt leende. Utanför fönstret skiner solen klart. Alltid när jag reser eller inte är på samma plats om Alla Mina Barn (oftast numera) tänker jag "det är samma sol som lyser på oss alla." Nu också.

I Warszawa ligger ett par timmars väntan på Krakow-planet framför mig. Jag dricker en cappuccino på Café impuls. 10 zloty, 25 spänn, för den stora muggen och jag jämför med den kopp jag drack på Starbucks, Arlanda, för dubbla beloppet. Båda är lika goda.

Sen eftermiddag landar jag i Krakow, vandrar längs skogskanten från flygplatsen till tågstationen som ligger någon halvkilometer bort. Jag blir osäker. Det utlovade fantastiska snabbtåget syns inte till och jag tittar misstänksamt på den lilla lilla perrongen. Krakow express. Verkligen? Men efter en stund dyker ett Bombardier-tåg upp och tar mig in till staden för samma pris som kaffet.

Mina medresenärer är försenade meddelar de i ett sms. De befinner sig ännu på ett tåg vid polska gränsen och möter mig inte på torget som vi tänkt oss. Jag drar fram en stadskarta - hittar det hostel vi ska bo på och ritar sen min egen karta. Det bästa sättet att lära sig en stad.

I Krakow pyntar man för att hedra den saligförklarade Johannes Paulus II. Jag läser Per Agne Erkelius Hotel Galicja igen. Medveten om att jag med egna ögon ska se det som han berättar om. Minnas det som måste minnas.