Hela manuskriptet till Joyce Carol Oates dagböcker, vilka allt som allt innehåller mer än 4 000 maskinskrivna sidor med enkelt radavstånd, förvaras i Joyce Carol Oates-arkivet vid universitetsbiblioteket i Syracuse.
Jag är tvungen att läsa om inledningen. Manuskript, maskinskrivet och arkiv är ord jag har svårt att förena med begreppet dagbok. Vad är det egentligen jag kommer att få läsa? Förra sommarens läsning av Lars Noréns dagbok sitter i. Det skarpa, utmejslade, direkta. Parallellt läste jag också Virginia Woolfs dagböcker. Utvalt och redigerat av en redaktör.
För redaktören var det naturligtvis något av en utmaning att ta itu med en sådan enorm mängd material, och på grund av den ständigt lika höga kvaliteten på dagboksanteckningarna var många av strykningarna extra svåra att göra.
fortsätter redaktörens kommentar till Oates dagbok. Strykningar av en redaktör? Jag har laddat inför läsningen av Oates dagbok och nu är jag sur redan innan jag börjar läsa. 1600 sidor Norén var fantastisk läsning.
Jag vill ha allt.
Oates dagböcker är så tråkiga att jag somnar! Obs. inte en överdrift: jag har lagt mitt ex bredvid sängen på landet (du förstår, den får inte ens följa med hem till stan), och skulle jag ngnsin få sömnbesvär, vet jag åt vilket håll jag skall titta. Ser mkt fram emot att läsa en ev. hyllning av dessa dagböcker!