Det går inte att undgå Skrivboken i Austers böcker. Den röda anteckningsboken i NewYork-triologin eller den mycket speciella blå som finns i Orakelnatten. Skrivande och skrivdon är alltid närvarande i hans böcker. Därför hajar jag till när huvudpersonen Nathan Glaser presenterar sitt projekt.

Jag kallade projektet en bok, men någon bok var det egentligen inte alls. Jag arbetade på gula block, lösa blad, baksidan av kuvert och reklambrev för kreditkort och renoveringslån.

Ingen anteckningsbok? Nej fragmenten hamnar i olika lådor. Projektet handlar i romanens början om att samla historier och berättelser men kommer så småningom att bli något annat. Nathan är frånskild försäkringssäljare som efter sin pension flyttar till Brooklyn. Snart träffar han på sin brorson, Tom, vars liv har tagit en helt annan vändning än väntat. Tom arbetar som expedit i ett antikvariat. En serie oförutsedda händelser radar upp sig.

Som om det inte jämt och ständigt hände oförutsedda saker.

Mycket skickligt berättar Auster sin historia om Nathan, Tom, antikvariatsägaren Harry, andra släktingar och Brooklyn-bor. Den är oförutsägbar och jag beundrar honom oerhört för att han kan berätta en oväntad historia med hög trovärdighet. Dessutom tycker jag om författare som tar för givet att läsaren är intelligent. Slutet är lyckligt om du så vill. Annars inte.