Malins bokfemma handlar denna vecka om sagor. Jag brukar misslyckas med bokfemmorna. Tre titlar är aldrig svårt att få ihop, med redan vid fyra börjar det bli jobbigt och fem - nej, det har varit omöljligt. Till och med vecka 18 som handlade om dåliga böcker.

Men den här veckan ... sagor... kunde jag plötsligt rabbla både 11 och 12 som är självklara. Det kan bero på att jag börjar bli gammal och kan hämta titlar både från min egen barndom och det jag läste för mina egna barn. Eller också är det en genre som ligger för mig. Eller också gör min hjärna en blandning av saga/barnobok. För jag har svårt att sätta gränsen för vad saga är. Gränsen fick sättas där det realistiska lämnades.

De fem bästa sagorna

1. Allrakäraste syster av Astrid Lindgren. Utan tvekan min bästa saga. Den är både vacker, spännande och sorglig. Jag minns den från min egen barndom, men inte att jag läste den för mina egna barn. Sorgligt slut...sådant har jag förkärlek för.
2. Else-Marie och småpapporna av Pija Lindenbaum. Jag har också alltid haft förkärlek för böcker som handlar om miniatyrer. Boken är så otroligt rolig med alla de små fäderna som så väl sköter sina föräldraplikter.
3. Peter och Petra av Astrid Lindgren. Här är det två väldigt små barn som bor under en trädrot i en park och som ska fungera i det vanliga samhället.
4. Pinquo av Colin Thiele som handlar om en duktig dvärgpingvin i Australien som lyckas rädda en stad från en katastrof. Otroligt otroligt sorgligt slut.
5. Alla böcker om Ludde av Ulf Löfgren. Bra slut. Men små figurer.