Vid sidan 109 bestämmer jag mig för att göra en fanfiction-sida för samtliga karaktärer i _De imperfekt_a. På sidan 188 möter jag Snyder och tänker att jag ska utesluta just honom. Sen tänker jag att jag nog ska låta honom vara med ändå. Och träffa mig. När jag är hård och omöjlig.
Kort resumé: Utgångspunkten för boken är den engelskspråkiga tidning som Cyrus Ott grundar i Rom 1954. I ett antal fristående berättelser möter vi personer som antingen arbetar på eller har någon annan anknytning till tidningen. Ibland dyker de upp igen, i andras berättelser. Tillsammans skapar de lager på lager av historien.
Jag tycker verkligen om allt i De imperfekta. Hela idén med att låta berättelsen om en tidnings uppgång och fall vara karaktärsdriven. Att inte låta journalistiken vara mittpunkten. Att det skulle det kunna handla om vilken arbetsplats som helst, skolan, kontoret, varuhuset. Men samtidigt inte för då skulle det bli en annan bok. Att alla personerna inte är ... perfekta. Allt det tycker jag om. Och när jag på sidan 354 förstår att allting har ett slut börjar jag på allvar skissa på den där fanfic-idén. För jag vill veta: Vad händer sen med människorna?
Har du inte läst boken ska du sluta läsa den här bloggyn nu, och omedelbart gå och läsa boken istället. Annars går det bra att fortsätta.
Tom Rachman löser lite av min Vad-Hände-Sen-?-ångest när han avslutar boken genom att just berätta hur det gick sen. En del vill jag skriva under på. Men i min fanfic skulle jag ändå låta Arthur träffa någon trevlig partner. Hardy gillar jag väldigt mycket och hoppas att det går bra. Hon kanske blir mamma? Herman, åh Herman. Jag skulle rekonstruera hans Bibel. Och missionera den bland mina kollegor. Men aldrig bland mina studenter. Winston blir chef för ett alldeles eget zoo, med extra många giraffer. Abbey skulle besöka Winstons zoo och bli lite förtjust i djuren och börja fundera på om inte finanschef på ett zoo kunde vara en bra hobbysysselsättning. Menziez skulle aldrig ringa till Annika. Och Ornella blir finansiär till en alldeles nystartad engelskspråkig tidning i Rom.
För trots att jag inte är så förtjust i lyckliga slut är jag nog det lite ändå.
De imperfekta. Tom Rachman. Utgiven av Weylers förlag 2011.
Åh...jag hoppade över slutet av inlägget. Ska gå och köpa boken nu!