Hon sitter ensam, högt upp en mörk kväll under tredje året av sin vistelse i staden. Candida har, efter ett långt liv med sin man Andrew blivit lämnad. Hon flyttar från Suffolk till London, Ladbroke Grove. De tre döttrarna är besvikna, skriver hon i sin dagbok. De tror att det var Candida som drev Andrew i armarna på Anthea.
Hon räknar sina vänner på fingrarna. Förhållandet till vänninorna Sally och Julia är komplicerat, men de förser henne med skvaller från Suffolk.
Jag är så elak när jag talar om Sally. Men hon har underkuvat och förtryckt mig och jag måste slå tillbaka på något sätt. Jag slår tillbaka med denna dagbok.
Candida bestämmer sig för att ta en kurs om Vergilius Aeneiden. Men över en natt bygger man om kurshuset till ett hälsocenter istället och Candida ser sig själv simma och gymnastisera istället för att diskutera Aeneiden. Man måste ju ändå ha något att göra.
Hon undrar om hon ska plocka den gyllene grenen. Det är ju fantastiskt att bo mitt i city tänker hon, med utsikt över motorvägar och järnvägar och natthimlen med stjärnbilden Pleiaden - sju systrar. Kan något fantastiskt hända en kvinna i hennes ålder?
Jag borde känna mig maktlös, men det gör jag inte.[...] En dag i den närmaste framtiden tänker jag sätt denna maktkänsla på prov och köpa en lottokupong.
Hennes horisont börjar vidgas. Snart blir hon vän med Anais, sedan med Mrs jerrold och Cynthia.
Hon får goda nyheter och upptäcker att lyckan vänder. Tillsammans med Sally och Julia bestämmer de sig för att göra en riktig Vergiliusresa under ledning av den entusiastiska guiden Valeria.
De sju systrarna beskådar sevärdheterna. De följer Vergilius i spåren genom Italien. Alla med olika mål och syften. Då ringer telefonen. Hennes dotter Ellen är på sjukhuset. Candidas stjärnglans bleknar.
Hon möter svåra hinder men återvänder hem med nya insikter. I del tre är det plötsligt Ellens röst som hörs. Berättelsen tar en helt annan vändning för att återigen ge ett nytt perspektiv i den fjärde och avslutande delen. Hjälten återvänder hem. Konstaterar att självömkan är destruktivt. Betraktar gapet mellan sig och sina döttrar och börjar bygga sin bro.
Jag har läst min första Drabble. Torr humor i denna allvarliga bok. Den kan säkert parallell-läsas med Aeneiden. Mycket intressant berättarteknik genom de ändrade perspektiven som skapar ett slags upplöst fiktion, något som återtas i slutet. Genom hela boken följer marginaltecknade inledningar i kärnfulla meningar som fungerar som ledsagare i berättelsen. Som jag har använt för att ledsaga dig genom denna bloggy.
De sju systrarna. Margaret Drabble. Utgiven av Forum 2002.
- - - - -
Seven sisters - är också ett ställe i London. Det fick sitt namn från en plantering, sju almar runt ett valnötsträd. Finns de kvar? Next time London.
Läs om Margaret Drabble och hennes syster A S Byatt hos Mrs B
Jag har inte läst "Sju systrar" men däremot en del annat av Drabble - en författare som jag är mycket förtjust i. Du ska ha tack för din recension av boken - mycket inspirerande. Jag känner för att läsa.