OOOFbok

Den polske ryttaren av Antonio Munoz Molina

jan. 24, 2006

K-deux

Det behöver kanske inte stämma varje gång. Jag läste till sidan 50 men mitt snötyngda kynne kommer inte överens med den här boken.

Efter första sidan tänkte jag att det här var en bok för mig. Efter 50 sidor tror jag inte det längre. Det är alla orden som gör att jag storknar. Satserna radas på varandra, med komman emellan till sidolånga meningar. Meningar där allt berättas, upprepas. Jag kan tänka mig att om man som du, K-deux, ligger i vilstol i en het spansk stad och hjärnan går ner på lägre varv på grund av värmen så kommer man in i en rytm i den här boken. Jag tappar bort mig och lägger undan boken.

Spara den till sommaren. Den är bra! /Lars

Anonymous - jan. 25, 2006 11:34

Ja, jag håller med Lars; värme och ledig tid underlättar nog läsandet av den här bitvis besvärliga och lite bångstyriga romanen. Den blir dock mindre snårig i kommateringen efter hand, när man lär känna rytmen och karaktärerna så småningom och sugs in i stämningen. För mig är romanen som en slags rotfyllning; det en vacker och vemodig skildring av att hitta hem och höra hemma i både tid och rum.

Anonymous - jan. 27, 2006 10:21

OK. Jag har den på min Att-läsa-någongång-lista. Ordet Rotfyllning gör mig dock orolig...

Ann-Sofie - jan. 27, 2006 10:39