En ren slump att jag läste Helen DeWitts Den siste Samurajen för några år sedan och lade den på min top-ten-lista. Har den alltid bredvid sängen, liksom några av de övriga nio...Drar den till mig nu, den var närmast- Fastnar genast. Igen.

Romanen förväntar sig en intelligent läsare. Den förutsätter att läsaren är bekant - och mer därtill, tror jag - med litteraturhistoria och akademiska världen. (Jag tror att JohannaL, på bokhora, satte begreppet aka-porr, men det ska troligen inkludera ett större mått av universitetskorridor än den här boken kan presetera för att riktigt kvala in).

Sibylla har uppdraget att "skriva in" årgång efter årgång av diverse tidskrifter, och under tiden lär sig hennes mkt unge son L att läsa - på många språk.

Det var aldrig min mening att det skulle gå så här. (L sitter och läser Odysséen 5. Han har läst fyra sånger på fyra dagar. Jag hade tänkt fortsätta där jag slutade men jag har förlagt mina anteckningar). Meningen var att jag skulle göra som mr Ma (far till den berömde cellisten). Jag har läst någonstans att han började undervisa ToYo när han var 2.

Coupex la difficulté en quatre, löd hans motto, vilket innebar att han reducerade ett musikstycke till ett antal mycket små uppgifter, därefter skulle pojken ta sig an en uppgift om dagen.

Sibylla vill ge L goda manliga förebilder - hon hittar dem i Kurosawas De sju samurajerna.

L (läser textremsan): Jag heter Katusushiro Okamoto. Låt mig få följa dig

L: Jag heter Kambei Shimada. Jag är bara en ronin. Vad är en ronin?

Jag: En herrelös samuraj.