OOOFbok

Det här med bokklubbar

maj 15, 2011

Jag föddes in i en bokklubb. Den hette Svalan, eller rättare sagt heter, för Svalan är vid full vigör. Den startade redan 1942 och mamma gick med i tjugofemårsåldern. "Jag var med i många år. Det var fantastiskt för mig som inte kom från ett läsande hem. " Svalans idé går ut på att man får välja ett antal böcker under ett år som ens egen boksäljare på klubben hjälper till att välja.

"Svalan hade stor betydelse för mitt läsande. Jag fick hjälp att välja böcker som jag inte skulle ha hittat annars. Det blev ett brett urval", säger mamma. "Jag tror dessutom att de gav ut böcker för att få ner priset. "

Jag har också varit med i Svalan. Det ligger en tjusning i att ha kontakt med en person som ringer upp och rekommenderar böcker, att få ett halvtimmes telefonsamtal med någon som entusiastiskt säger: "Då tror jag att du skulle tycka om den här."

Men den första klubb jag gick med i var Månadens bok. Här kom en tidning hem i brevlådan en gång i månaden och så fick man välja om man ville ha den utvalda boken eller inte. Det gällde att komma ihåg att avbeställa. Å andra sidan, glömde man det så fick man böcker som man annars inte tänkt läsa.

I många år fick jag tampas med utskick från olika klubbar med erbjudanden om billiga böcker. Tampas för att inte gå med i dem alla. Det var svårt att låta bli. Det var förstås inte väskorna och halsbanden som lockade utan möjligheten att köpa en bok för  10 spänn. Jag gick med, gick ur, gick med och höll nog på så ända fram till pocketboken gjorde entré. För den ena viktiga aspekten var priset. Det var billigt att köpa bok via bokklubbarna. Numera är nätboklådorna lika prisvärda. Det andra viktiga var bokklubbstidningens författarreportage och boktips. Men problemet var alltid att urvalet var för brett. Det fanns alldeles för många böcker jag inte var intresserad av. Så de senaste femton åren har jag inte varit med i en bokklubb, men trodde ändå att jag kände till dem alla.

När bokklubben Gondol presenterade sig härförleden blev jag därför förvånad. Klubben som funnits i drygt ett år satsar på "vana läsare som efterfrågar kvalitetslitteratur". På hemsidan ser jag intressanta böcker som jag rakt igenom har läst eller kommer att läsa. Bra urval alltså. Det måste vara det som ska vara skälet att gå med för priserna är inte nämnvärt annorlunda än hos näthandlarna. Bok- och författarreportage och boktips finns ju i enastående stor utsträckning i dag.  Vad säger mamma?

Nej, du vet nu har jag tröttnat på alla bokklubbar. Jag lånar bara på biblioteket. Men för andra menar jag nog att tycker man om bra böcker så är bokklubben bra, och man ska välja klubb med omsorg så att man får tillgång till böcker som man vill ha och böcker som man inte visste att man ville läsa. Och skulle man glömma bort att avbeställa så får man ju läsa något nytt!

Kul, min mamma var också med i Svalan! Ska kolla upp den här också. :-)

Evalinn - maj 15, 2011 01:00

Ringer det fortfarande upp en personlig kontakt på Svalan? Det låter ju fantastiskt! Bestämmer man alltså i förväg vilka böcker man ska köpa under året? Gondol är en gammal bokklubb med nytt namn, tror jag. Jag var med i Böckernas klubb en tid och den hade samma underrubrik.

Fru E - maj 15, 2011 01:58

>> Fru E. Jodå - så förefaller det allt vara. Bokguide kallas jobbet. Böckernas klubb förefaller förresten ännu finnas kvar. Underrubriken kanske passar både här och där. >> Evalinn. Ja, gillar du bokklubbar gillar du säkert Gondol.

Ann-Sofie - maj 15, 2011 08:04

Jag gillar fortfarande bokklubbar - och inte bara för pris eller premier. För mig finns det ändå ett värde i att någon gjort ett urval och presenterat böcker. Kanske kommer jag inte läsa dem alla, men man har liksom ett hum om dem. Det är värt en del. Fast nu har bokbloggar tagit över en del av den där hum-funktionen som bokklubbstidningarna har haft, det ska erkännas. Svalanböcker finns det för övrigt i parti och minut i mitt barndomshem, och så var det hos nästan alla mina klasskamrater när jag växte upp. Om det överhuvudtaget fanns böcker. Symptomatiskt för dem som har Svalanböcker i bokhyllan är oftast att det inte finns så många fler böcker. Det var (är) verkligen bokklubben för dem som inte är läsvana. Men många av deras böcker var också väldigt bra (mycket arbetarlitteratur, inte minst). Gondol låter ju däremot som något som jag borde kolla lite extra på.

Vixxtoria - maj 15, 2011 11:54

>>Vixxtoria.För mammas del var Svalan vägen in i litteraturen. I hennes knökfulla bokhyllor är Svalan-böckerna numera en bråkdel. Jag tror Svalan hade en enastående betydelse för läsandet överlag. Likaså ABFs (m fl?) läsecirklar tror jag var betydelsefulla.

Ann-Sofie - maj 16, 2011 09:16

Jag tror också (nu är det hobbyförklaringar här, återigen baserad på de människor och deras bokhyllor jag hade omkring mig under uppväxten) att Svalanbokklubben blev en slags okejstämpel för de läsovana. Har man inte råd att köpa så många böcker, och vet man knappt var man ska börja (efter endast 6 års folkskola), så litade man på Svalan. Jag kan liksom se bokryggarna hos min mormor och morfar: Moa Martinson, Vilhelm Moberg, Per Anders Fogelström, August Strindberg - idel vita Svalanryggar. De gick egentligen aldrig vidare, men jag tror att det i grunden berodde på att de inte var några storläsare.

Vixxtoria - maj 16, 2011 01:36