Jag trycker ned tangenterna, en efter en, och ser bokstäverna rada upp sig på bildskärmen. Bokstav blir till ord, ord blir till sats. Kanske också till mening. Bokstävernas funktion blir att flytta tankar från mitt huvud till ditt, där du omformar dem så att de passar dig. Aldrig någonsin har jag tvivlat på bokstäverna. Det är med bokstäverna som jag förstår och förklarar världen. De är mitt livselixir.

Men hur förstår och förklarar man det obeskrivbara? Som gud? Eller som Dorés bibel av Torgny Lindgren? Jag lämnar gud därhän och ger mig i kast med Lindgrens bok. Inte vet jag om det är enklare.

Dorés bibel kan läsas bokstavligt. Då handlar den om en man som blir yr och omtumlad av bokstäver. Så småningom får han diagnosen alexi: "Oförmåga att läsa skriven eller tryckt text". Världen erfar han istället på annat sätt. Världslitteraturen får han berättad för sig. Kärleken ges av mor och far. Gud uppenbaras och förstås i Gustave Dorés träsnitt. Streck för streck. När originalet försvinner blir berättarjagets livsmening att återge Dorés bilder. Streck för streck.

Men man kan också läsa boken som en existentiell betraktelse. Vad är världen? Hur skaffar man sig bäst kunskap? Vad är gud? Vad är kärlek? Jodå, svar ges i denna fantastiska bok. I varje mening finns både det lilla och det stora perspektivet. Mikrokosmos och makrokosmos i samma andetag. Med karaktäristisk lindgrensk geografi och kärva humor. Nej, den låter sig inte beskrivas med bokstäver. Den måste erfaras.