När gjorde jag mitt första besök hos Doktor Glas? Det var många år sedan och tämligen omgående väckte han min motvilja med sitt kyliga sätt. Dr Glas tycker inte om sig själv heller:

Jag tycker inte särdeles mycket om mig själv, varken skalet eller innanmätet. Men jag ville inte vara någon annan.

Men trots min motvilja mot honom tar det inte lång stund förrän han övertygar mig att ogilla pastor Gregorius. Den man som dr Glas hyser stort förakt gentemot och som han överväger att döda för att rädda undan pastorns unga hustru. Det borde vara tvärtom. Den dr Glas ogillar, borde jag tycka om.

Men icke. Sympatin ligger hos den unga Helga och även om jag inte tyckte att det fanns rättfärdighet i dödandet av pastor Gregorius, tyckte jag att det var "skönt för Helga".

Efter många år fick Gregorius upprättelse i Bengt Ohlssons bok med samma namn. Här är det inte en man med "outgrundligt gemen blick bakom glasögonen" jag möter utan en osäker äldre man fast i konventioner, krav och tvivel. Det går att förstå honom, känna sympati. Också bilden av Helga förändras, inte nödvändigtvis förbättras, men nyanseras. I slutet av romanen, när Gregorius faktiskt träffat en kvinna att älska och bli älskad av, vill man honom allt väl. Ömheten för honom förstärks av att man vet det bittra, och onödiga slutet.

Också här parallell-läste jag böckerna, vilket gav samma förstärkta läsupplevelse som när jag tidigare läste Söderberg. Jag rekommenderar det om du ännu inte läst Gregorius.