OOOFbok

En annan bror av Ina Bruhn

apr. 24, 2008

Ungdomsböckerna kategoriseras på biblioteken på samma sätt som vuxendito men med ett u framför om jag inte minns fel. På mitt närmaste bibliotek - skolbibliotek - står böckerna blandade så man vet inte så noga vad man får om man skulle låna. Någon gång om året läser jag en ungdomsroman, som kompetensutveckling. Samtidigt som jag skriver det där tänker jag: "Ann-Sofie, nu ljuger du." En gång om året, nej inte ens så ofta. Sanningen är att jag läser ringa ungdomsbok.

Varför? Att perspektivet och världsuppfattningen placeras hos en ung människa är säkert en bidragande orsak. En av största läsupplevelserna är Jag saknar dig, jag saknar dig där en syster dör från en syster. Då var identifikationen större än åldersglappet. Hon kände vad jag kände. Och när jag skriver det, undrar jag lite till. Varför skulle ungdomsperspektivet vara något att välja bort?

Ka skriver:

Anledningen till att hela tre barn- och ungdomsböcker står med [på hennes fem-bästa-böcker-lista ] är inte mitt yrke utan snarare tvärtom. Anledningen till mitt yrke är de tre barn- och ungdomsböckerna.

Ett annat skäl till att jag ej läser u-böcker kan vara att böckerna står på egen avdelning såväl på Bokus som hos Akademibokhandeln. Jag tittar aldrig efter, liksom. Dock. Frågan är om en blandning skulle hjälpa till. Kanske för i det blandande biblioteket hittade jag En annan bror där syskonen Jens och Nanna växelvis berättar om hur livet ser ut ett år efter att deras bror Peter körde ihjäl sig. Peter den lyckade. "Om du ändå var som Peter." Familjen är trasig. Nanna anklagar Jens för att inte bry sig och ta sitt ansvar. Jens är uppslukad av sin aldrig avslutade tävling mot brorsan. Många saker att reda ut och i detta hittar syskonen så sakta varandra.

Välskriven, återhållsam i språket, mycket under ytan. Godkänd, men inte dörröppnaren till att läsa ännu mera ungdomslitteratur.

Se där, ytterligare ett feltänk. Detta att dra kammen över alla u-böcker och bunta ihop. Ungdomslitteraturen borde givetvis vara lika olika sinsemellan som vuxenlitteraturen.

Slutsats: jag får betrakta romanutgivning - oavsett u-markering - som en helhet och tänka mig att jag kommer att tycka om visst, men inte annat.