Jag har en halvtimmes resväg för att kunna arbeta. Tur och retur. Under den tiden läser jag böcker som är lätta att bära med sig. Till exempel har jag inte med mig Amos Oz bok eller Den polske ryttaren (se julläsning) utan i stället pocketböcker. Eftersom jag slarvat bort Gregorius (!) hittade jag En himmel för Elliot på min Att-läsa-bänk.

Elsa står i centrum i boken och den inleds med att hennes tvillingbror - tvillingsjäl! - Elliot dör i en drunkningsolycka. Man får följa hennes väg att hitta tillbaka till en egen identitet, inte bara som en spegelbild av sin bror. Den beskrivningen låter en smula uppstyltad och teatralisk och exakt så uppfattade jag boken inledningsvis. Men den tar sig. Danielsson har ett rakt och avskalat sätt att berätta även om hon ibland nystar in sig i för mycket känslosamheter.

Elsa är tillsammans med Jakob, en relation som är mer vänskap än passion. Just när den är under upphällningen blir Elsa gravid och Sara-Lisa kommer till världen. Under de sju, åtta år boken sträcker sig över hinner hon växa upp och börja skolan. Barndomssomrarna vistades Elsa och Elliot hos farfar ute på landet och han hänger med länge, en sympatisk och trivsam karaktär i boken. Här ute träffar Elsa så småningom Erik.

Det intressanta i boken är att Elliot fortsätter att finnas med som en röst i Elsa och han hjälper henne, kommenterar hennes liv och vid ett tillfälle griper han också in i händelseförloppet. Hm för detta sista. Nåja. Sammantaget var det här en lättläst och bitvis intressant bok. Det tog mig 3 tur- och returresor till jobbet att läsa den.

Vill man läsa annat av Katarina Danielssons kan man läsa hennes förra bok. Livet vinkar som en Kurt. Den tyckte jag betydligt bättre om.