Jag känner mig som Duktiga Flickan när jag lägger undan boken. Att jag tog mig till slutet beror på att jag ville veta hur det skulle gå för Oknytt, huvudpersonen i romanen. I övrigt var den här historien måttligt intressant, för min del.  Den första tredjedelen utspelar sig i Sthlm. Fyra personer. BDSM-kuliss. Oknytt, orm, lo och Varg kallar de sig. Varg är The Leader och han styr de övriga med till synes fast hand. I nästa tredjedel har Oknytt stuckit till Amsterdam och där tar ett sago-orienterat berättande över. Osannolikt behöver inte vara tråkigt men här har jag det. Det här avsnittet kunde ha varit vad och var som helst och känns inte alls som en integrerad del av det övriga. Avslutningsvis återvänder Oknytt till Stockholm och ett slags crescendo uppstår med uppgörelser till höger och vänster.

Varför har jag tråkigt av läsningen? Det är ju en udda historia. Miljöer jag inte vistas i. Bilder att fundera över. Det borde göra mig glad i stället. Men jag tror att det beror på de karaktärer som omger Oknytt. De blir opersonliga, stereotypa, inte ens tillräckligt sagoaktiga för att jag ska intressera mig mer för dem än med ett jaha?.Så kan det gå.

En station från Paradiset. Mariette Glodeck.

--------

Betydligt bättre tyckte jag om författarens förra bok Röda-vita rosen.