Nej! Namnen som Oknytt, orm, lo och Varg - och Fisk! - får mig att tvärnita. Två sidor in och jag vill lägga boken åt sidan. Sansar mig. Nuvareväländåsåatt ... jag tänkt mig läsa sportlovsböckerna i ett svep. Först efteråt - okej, också lite mitt i som nu - avgöra hur det var.  Koncentrerad läsning. Uthållighet. Tålamod. Lite som ett slavkontrakt. Men långt ifrån ett sådant som Varg upprättar för Oknytt. I hans ingår ett mått lidande. I mitt ingår bara just en smula uttråkande...men jag minns vad Jessica hos Bokhora skrev när jag lät mig tipsas om En station från Paradiset. Det blir bättre när Amsterdam är miljön.  Uthållighet.

Hon har rätt. Jag fastnar inte i namnen längre. Jag upprörs inte över de maktförhållanden som präglar. Jag läser på. To the Bitter End