1) (förr) medlem av vissa sekter som föreburo sig äga omedelbar gudomlig uppenbarelse,; i allmännare anv. (†): religiös svärmare l. villoande;
2) person som är fylld av hänförelse l. som lätt hänföres, hänförd beundrare l. anhängare (av ngt); stundom närmande sig bet.: överspänd person, svärmare.
Ur SAOB
----- ----- ------
Saxat ur sms
Jag: Nu har jag fotograferat mig hos Vi läser. Bra fotograf. Varför ställde jag upp på en intervju egentligen? Jag kanske framstår som en ja, du vet.
Min k. dotter: Du har väl blivit intervjuad förut! Fördelen nu är att du har en blogg där du kan ställa saker till rätta. Om det är felciterat så kan du korrigera det själv.
Jag: Ja.
Saxat ur ny mejlkonversation efter publicering:
Jag: Jag använder verkligen ordet vråltaskig. "Jag skulle aldrig vara vråltaskig mot en författare", säger jag. Jag använder väl aldrig ordet "vrål" som förstärkningsord!
Min k. dotter: Du använder ju nästan alltid ordet "vrål" som förstärkningsord! Om du inte använder "skit".
---- ----- -----
Frågan är om jag vill betrakta mig som en villoande eller hänförd beundrare. Båda är bra.