Fallen. Niagarafallen, familjens motgångar, advokaters uppdrag. Romanens titel kan anspela på mycket. Amerikanskt 50-tal, där tar boken sin början. Till Nygiftas vallfärdsort, Niagarafallen åker Ariah och hennes man. De har inte varit gifta ens ett dygn innan brudgummen slänger sig nerför fallen. Kvar är Ariah.

Där finns också Dirk Burnaby som i den väntan på att brudgummen ska flyta upp trollbinds, jag hittar inget annat ord, av Ariah. Från deras relation, de gifter sig och får barn, spinner olika trådar, berättelser som alla kretsar kring familjen, knyts ihop, men inte alltid.

Oates är stilistiskt briljant och språksäker. Hennes berättelser om Burnabys är noggranna, ordkrävande. Här tycker jag att språket blir för uppstyltat, Det finns en samstämmighet mellan de symboliska virvlande, sugande, aldrig upphörande fallen och berättarsstilen i den här romanen som är skicklig. Men berättarsättet gör att romanen blir lång och bitvis är den riktigt seg, inte minst i början. Faktiskt blir det för att jag är på resande fot som jag läser ut den.