Trondheim - Bodö
Jag färdas genom St. Hauda's Land i gryningen. Smånakkan. Volden Bay. Demmahågen. Arkipelagens namn är fantasifulla. Inte spelar det någon roll om det är dag eller sol i romanvärlden - mitt St. Hauda's Land blir ändå vintermörker, stjärnglimmer och snöbeströdda berg.
Hit kommer Ida MacLaird för att söka rätt på någon som kanske kan hjälpa henne när hon blivit sjuk. Bit för bit omvandlas hennes fötter till glas. Först blir det bara en hård stum fläck. men snabbt därefter dör vävnaden, blodkärlen syns som mörkröda trådar i det kristallklara. Midas Crook skulle vilja fotografera henne bland monokroma tallar. Hon skulle ha en svart klänning och vit makeup. Han skulle använda färgfilm och fånga den dämpade rodnaden på hennes kinder. Men istället är han upptagen med att förfäras över att han är så lik sin avskyvärda pappa.
I deras St. Hauda's Land finns något i jorden, i vattnet som skapar trasiga själar och krossade hjärtan. Något svartvitt outtalat men Midas ser äntligen något annat i linsen.
Jag glider genom St Hauda's Land i gryningen och min lins ser bergens gråsvarta siluetter färgas arktiskt blå och byarnas ljus glittra avlägset.
Flickan med glasfötter. Ali shaw. Utgiven av Bra böcker 2009. Tack till Fiktiviteter för tipset.
Varsågod :) Kul att du också gillar den! Det är helt klart en bok med mycket mörkerljus och kyla (även om mycket i den handlar om mänsklig värme och brist därpå) vilket gör det till en konstig favoritbok för en sån vinterhatare som jag... Din text är väldigt fin och stämningsfull och fångar känslan av "Flickan..." väldigt bra.