Stockholm - landet.

Vi åker bil. Samtalen är tvåsamma. Inga möten med nya människor. Att skriva en bok som En resa i vintern baserat på de här pendelrörelserna mellan staden och landet skulle vara svårt.

Det finns mkt att tänka på när man läser.

Reser man ensam finns bara slumpvisa möte. Om ett av dem upprepades - vilket aldrig har hänt dig -, vad skulle du dra för slutsats av det?

Jag läser med blyertspennan i hand. Drar bara streck, formulerar tankarna på annat håll, för att inte skapa en ny bok till nästa läsare.

På landet är den omvärldsliga förbindelsen låg. Stundtals kan man skicka ett sms. Berget skapar skugga av många slag. Skugga tycker jag om. Den förutsätter sol.