WOW!

Ja, jag måste börja med detta något slitna men ack så innehållsrika uttryck. För den här boken vill jag läsa om på en gång för att det var så jävla angenämt att läsa den.

Den unga flickan Silver förlorar sin mor och får bli lärling hos fyrväktaren Pew. Av honom lär hon sig till exempel att man kan lära sig om livet genom att berätta dess historier.

Berätta en historia, Pew

Vilken sorts historia, barn?

En historia med ett lyckligt slut.

Det finn inget sådant i hela världen.

Ett lyckligt slut?

Ett slut.

En historia handlar om Babel Dark, en präst som kom till den här skotska byn, Salt, någon gång på 1800-talet. Silvers och Darks historier berättas omväxlande och bildar den väv som boken utgör. En väv som liksom livet handlar om meningsfullhet, meningslöshet, kärlek och sorg. Jag tycker mycket om det karga klimatet kring Salt med havets blåst, det saltstänkta, kärva. Ändå tänker jag att det inte nödvändigtvis behöver vara det marina som skapar den här goda boken. Kan det vara så att en helt annan miljö, som till exempel engelsk hed eller annan mer isolerat landskap skulle kunna fungera?

Jag har läst tidigare av Winterson och jag är inte bara förtjust i hennes fragmentariska berättarstil utan också det vackra, närmast poetiska språk hon använder. Allt detta tillsammans gör att den här boken blir årets läsupplevelse. (Fast då har jag ju inte läst Austers senaste förstås...)

PS till K: På sidan 135 kan man läsa om otäcka bibliotekarier.

"Då måste du vänta tills boken lämnas tillbaka igen" sa hon med tydlig tillfredsställelse och det är just så det är med en del bibliotekarier - de älskar att tala om att en bok gått ur tryck, är utlånad, försvunnen eller inte ens skriven än.