Nej.

Det här var en trist bok, tänker jag nedsjunken i vilstol 875 på gotlandsfärjan. Alternativböckerna inlåsta i bilen tre våningar ner. Så jag läser vidare i Den larmande hopens dal.

Vad var det egentligen med Västergötland? Jag kan inte minnas när jag senast drömde på det här sättet. Åren i Göteborg, som ju också tillhör Västergötland, sov jag i lätt dvala, väcktes gärna av havssalt regn mot fönstret - men här ute på slätten övade landskapet ett helt annat tryck.

Ina Ljung, ung journalist, sommarjobbar på tidningen Varas Värn. Med tidningsredaktionen som ram och utgångspunkt dammsuges och berättas om Västergötlands orter, historia, traditioner och folk.

Själv använder jag Torgny Lindgren när det kommer till knepiga ortsnamn och kufar ute i obygden. Det är fullt tillräckligt. Så tokiga personnamn och lokala ortsnamn roar mig i övrigt inte alls. Kanskekan man läsa om upproret i Västergötlande och tidningsredaktionens aktiviteter som allegori för ngt annat men berättelserna rinner av mig.

"... en av de roligaste svenska romaner jag har läst på länge", skriver Malin Ullgren på DN. Vad är det jag missar?

Ja.

Anna Gavalda har under året kommit ut med en roman - La Consolante - och jag undrar hur länge det dröjer innan vi ser den i svensk översättning. Jag undrar också om hennes stil är den fragmentariska man ser i Tillsammans är man mindre ensam och i nu i Jag älskade honom.

Jag älskade honom. Jag älskade henne. Den franska originaltiteln är "Je l'amais" vilket kan översättas till vilket som. För vilken kärlek är det som avses? Kvinnans, som just blivit övergiven av sin man och som nu tröstas och omhändertas av sin svärfar? Eller svärfars? Han som alltid varit så hård, men nu berättar om sin livs kärlek och vad som händer om man stannar kvar i äktenskapet i stället för att lämna. Vackert och omoraliserande.