Jag botaniserar i OOOF bok och hittar Henrik Langeland. Jag var riktigt förtjust i hans Wonderboy som kom ut på svenska 2005 och jag skriver
Jag erkänner. Ge mig en finansiell rapport och pulsen ökar. Min bakgrund som informatör med finansiell information som specialitet har satt sina spår. Jag är en sådan som kapitel 37 i den här boken riktar sig till. Att läsa en roman som inkännande och trovärdigt slänger sig med organisationsscheman, finansiella upplägg och diskussioner kring uppköp och fusioner är en sträckläsare för mig.
Sedan 2005 har jag blivit ringrostig i ämnet, det är nog så. Men fortfarande skulle jag vilja hitta böcker om Kontoret, ett ställe jag har varma tankar om. När jag nu tittar runt vad som hänt efter Wonderboy ser jag att Langeland vikt över på sitt andra ben, litteraturvetarens. Hos Norstedts finns Manuskriptet (som i norsk tappning mkt vackrare heter Francis Meyers lidenskap) vilken jag nu klickar hem från bibblo.
Kul att läsa att du gillade Wonderboy! Det gjorde jag också. Det jag kände igen mig i var det hektiska jagandet efter möjligheter och affärer från IT-boomtiden. Däremot förstod jag mindre av själva affärsuppläggen. Jag är jätteglad att höra att du säger att de höll, och att de var intressanta för dig! Hoppas att du tycker om Manuskriptet. Den vill jag också läsa någon gång.