Sällan läser jag sena kvällar i sängen. För trött. Men när jag två kvällar i rad somnar med Hey Dolly av Amanda Svensson i näven, skyller jag på boken.

Men nu, dagtid tror jag annat

Jag är hemma hos Marvin och frostar av hans frys. Det kan kanske verka som ett uttryck för patriarkalt förtryck, men det är egentligen en terapeutisk åtgärd. Kan man smälta isen i en frys kan man kanske till slut smälta den isiga spindelväven kring hjärtats knutna näve och den arktiska tundran som börjat breda ut sej mellan Mårten och mej.

Lite fyndigt skriven, men inte så att jag får allergi. Jag läser helt enkelt vidare. På dagtid.