Jag lyssnar till ett samtal mellan Louise Boije af Gennäs och Per Hagman på bokmässan. Det handlar om samtidslitteratur. Det står klart för mig att Boije av Gennäs skrivit en roman, första i en trilogi, som tar sin utgångspunkt nyårsafton 1999 och som sedan i de tre böckerna kommer att skildra den nutid som var nyss. Bra! tänker jag och skickar ut en löpare för att köpa boken åt mig.

Efter första kapitlet vet jag inte vad jag ska tro. Ska jag läsa vidare? Jag slänger ut en tråd på facebook för att höra synpunkter. Det kommer olika bud. Flera vacklar, några önskar mer redigering, andra ger upp.

Sex personer står i centrum i romanen. Goda vänner och syskon/kusiner. Så är en lagom mix av personligheter skapad. Börsmäklar-Victor som är kusin med terapeuten Pella som är gift med Stefan som är bror med skådespelaren Liv. Goda vännen Jalle och Victors fru, den författande Sanna. Stefan arbetar med miljöfrågor och Jalle jobbar på UD. De delar varandras liv och får reflekteras i viktiga händelser som 11-september-katastrofen 2001 och Anna Lindhs död två år senare.  Samtidigt har alla sina egna problem att dras med och glädjeämnen att njuta av, oavsett hur omvärlden ser ut.

Det här är en roman med ambitioner får man säga. Det gillar jag. Men den vill för mycket. Den vill berätta om viktiga händelser och återge hur människorna påverkas. Och den vill berätta om tidlös vänskap och kärlek och hur det formar människan. Det gillar jag också. Men det blir obalanserat därför att allt är viktigt och får lika stort utrymme. Personerna känns stundtals konstruerade när de blir marionetter för författarens vilja att säga oss någonting. Ett exempel är den coola MTV-galan 2000 som måste nämnas och då får romanfigurerna gå dit och släppa loss, fast det inte tillför historien någonting. Dialogerna kan också sakna det autentiska, just av det skälet. Samtidigt är andra delar väldigt fint gestaltade som sorgen över ett förlorat barn.

Jag valde den här boken just för att den handlar om 00-talet och jag tycker det är intressant att stanna upp och på pricken minnas hur jag den 11 september 2001 glömde bort tv:n och istället irriterade mig över att jag inte kom in på Aftonbladets webbsida på grund av överbelastning. Hur kollegan fick sms direkt från Göran Persons presskonferens två år senare och utbrast "hon är död!" och vi alla stelnade och tänkte att vi drömmer, vi drömmer. Att återse en tid som var alldeles nyss men samtidigt så länge sen, ja det tycker jag om. Det gör också att jag är överseende när jag läser. Struntar i att det är högt och lågt i en salig blandning. Jag vet att jag kommer läsa nästa del också. Men jag hoppas då på bra mycket hårdare tag för att skapa en helare och mer balanserad roman.

Högre än alla himlar. Loiuse Boije af Gennäs. Utgiven av Albert Bonniers förlag 2010.

___________

Foto: Claudia Meyer