Bodö - Trondheim

Vi kliver på tåget kvart över tolv och når Trondheim 10 timmar senare. Vagnarna dras av ett diesellok eftersom norra Norges järnbana inte är elektrifierat får jag lära mig. Vagnarnas stolar är väl insuttna och miljön påminner om 60-talet när jag åkte och hälsade på mormor. Toaletterna får icke spolas när tåget stoppat på stationen. Jag halvligger i mitt säte och läser. På andra sidan gången sitter ett yngre tyskt par som lagt upp sina gigantiska ryggsäckar på hatthyllan, laddat nätfickorna med kakor, choklad och vattenflaskor och varsitt magasin. Hon läser National Geographic. Han läser ett magasin från Die Spiegel som handlar om Jerusalem. Efter halva resan byter de. I Trondheim är kakpaketen nästan slut.

Jag tycker också om att läsa tidskrifter, men mkt sällan - aldrig? - gör jag det på resor. För mig är långresor så självklart läsning av böcker, företrädesvis skönlitterära. Men de inspirerar mig och väl hemma köper jag The New Yorker, Filter och - homage till det tyska paret - National Geographic!

På tåget läser jag Primo Levi. Han var en italiensk judisk man som 1944 tillfångatogs och deporterades til Auschwitz. Osentimentalt, en smula fragmentariskt - vilket bara är bra - och utan att döma berättar han om sina och andras erfarenheter det år han vistades i lägret i Är detta en människa? Vi har läst sådana historier förr och vi känner alla till fasan. Det som gör att Levi blir läsvärd är att han försöker utreda och förstå vad som verkligen är att vara människa. Lägrets upplevelser blir en utgångspunkt för en filosofisk diskussion om det sant mänskliga.

Under tiden jag läser funderar jag över kvinnliga författare som skildrat fångenskap i lägren  och när jag är hemma skriver jag till den strålande tjänsten Fråga biblioteket. Jag får en diger lista på böcker. Som exempelvis:

Alicia Appleman-Jurman: Alicia min historia. Janina Bauman: Vinter i gryningen. Lena Einhorn: Ninas resa. Fania Fenelon: Kvinnoorkester. Anne Frank: Dagbok. Cina Holmberg: Enkel resa med retur. Elli Wiesel: Alla floder rinner mot havet. Tatiana de Rosnay. Sarahs nyckel. Jag lägger till den bok jag köpte på Aka-Götgatan: Ruth Maiers dagbok.

Versionen av Primo Levis bok är en dubbelroman där Fristen är den andra boken. Fristen handlar om tiden från att lägret upphörde, tyskarnas reträtt, ett Europa i upplösning och hur Levi tog sig tillbaka till Italien. Natten innan resan drömmer jag om min syster som säger: "Fristen är tristare."

Hon hade rätt.