[...] för Talita hade utan märka det ställt sig på ruta tre, och Traveler hade ena foten på sexan, så det enda han kunde göra var att röra lite på höger hand till en blyg hälsning och fortsätta se på Maga, på Manú, och tänka att när allt kom omkring fanns det ett slags möte, fast det inte kunde vara längre än detta fruktansvärt ljuva ögonblick varunder det utan minsta tvivel hade varit bäst att luta sig lite längre ut och låta sig falla, pang så var det slut.

Jag har varit i Buenos Aires och Paris och inte alltid är det solklart när man är var eller när man är när men språket klistrar, nej spikar, fast mig vid boken och, pang så var det...

paus.