Jag har bloggat i snart sex år nu. En av de första romanerna jag skrev om var Prioritaire av Iselin C Hermann. Jag fann den vacker med textutdrag som:

Ställen i världen kan vara sensuella precis som ställen på kroppen. Minnet av ett bestämt hörn i en avlägsen stad kan fylla mig med samma vemod och – ja -lycka, som minnet av en hand som rört vid min kropp. Och plötsligt vet jag inte vad jag saknar mest: att låta min tunga långsamt glida upp längs din underarm medan jag undersöker smaken av din puls, eller att sitta på Café Brasiliera i Lissabon.

Mitt skäl att läsa romanen var att jag hade lyssnat på P1:s Biblioteket och fått tips om författarens andra roman Där månen ligger ner. Jag läste den också men tyckte inte den var lika intressant som Prioritaire och bloggade den aldrig. Efter det har jag inte läst något mer av Hermann. Jag ser att 2006 kom en svensk översättning, Träd sår sig själva, och Norstedts som gav ut den då skriver att romanen blev hennes litterära genombrott i Danmark och hyllats av en enig kritikerkår. Men på svenska därefter ingenting. När jag läser danska litteratursiden noterar jag att hon skrivit en bunt böcker, men som alltså inte översatts till svenska.  Jag har för mig att danska är lättare att läsa än norska. Ska jag kanske prova?