Mina himlande visioner är som bortblåsta. Kvar finns bara kylan från en strålande miss.
Morgondagen blir svartare än jag ens kan ana. Jag vet att jag kommer berusa mig till vanvett.
Jag tror att när jag som 17-åring skrev de svartsynta framtidspaniska dagboks-anteckningarna skulle ha älskat att läsa Isnätterna. Det poetiska språket. Det återhållna berättandet. De två systrarna. Den äldre som borde ta tag i jobb eller skola eller vadsomhelst nu när studenten för längesedan är avklarad. Den yngre som spricker av längtan att tänja gränser. Fulla av frustration. Av rädsla. Av det otänkbara. Hur skyddar man varandra?
Nu står vi på varsin sida av det som just hänt. Jag och min syrra, tänker jag.
Någon gång måste allting ta slut.
Jag förstår hur boken kan bränna till hos unga människor. När boken släpptes var många ungdomar på plats för att presentera bilder och texter och musik som de skapat, inspirerade av romanen. Som vuxen blir jag mindre berörd. Jag vänder blad och hoppas på det bästa. Att systrarna ska ta hand om varandra, att det finns en öppning för båda två och mest tänker jag på mamman.
Isnätterna. Malin Isaksson. Utgiven av X-publishing 2011.
[...] om boken:En och annan bok Isnätterna av Malin IsakssonReleasefest för Isnätterna av Malin Isaksson. [...]