Elvaåriga Siss möter jämnåriga Unn och ett egendomligt unikt möte sker dem emellan.

Fyra ögon med ljusglimtar och strålar under ögonfransarna. Hela spegelglaset fullt. Frågor som skjuter fram och gömmer sig igen. Jag förstår inte: Ljusblänk  och strålar, från dig och mig, från mig till dig ensam - in i spegeln och tillbaka, och aldrig något svar på vad detta är, aldrig någon lösning.

Mötet berör dem båda till det outhärdligas gräns och de skiljs hastigt åt. Unn är så full av känslor inför allt som kan hända tillsammans med Siss att hon inte kan förmå sig att gå till skolan nästa dag. Hon måste gå undan, vara i fred med känslorna, tankarna. Hon tar sig in i det magiska isslottet.

Härifrån tycktes henne isväggarna himmelshöga, de växte medan hon tänkte på dem. Hon hade kommit in i ett rus. Det fanns fullt av tvärbyggnader och överbyggnader, hon kunde inte beskriva dem.

Isslottet blir något fantastiskt, magiskt och overkligt.

”The best book ever written. Read it!” Så sa försäljaren på London-Foyles till mig i vintras. Jag vet inte om det är den bästa boken. Men helt sagolik är den i ordets dubbla betydelse. Kylan. Flickornas känslor. Naturens hot och räddning. Allt gestaltar Vesaas med ett förtrollande och egensinnigt språk.

Isslottet. Tarjei Vesaas.

Bilden från www.sxc.hu