Böcker jag minns

Besöket i Botaniska trädgården krävde förstås att jag höll en kortare föreläsning om vad Ulf Lundell berättar i Jack.

Och återigen började det braka och prassla överallt och även jag var på benen, rättade till ståndaren och gav mej iväg åt det håll dom febrila viskningarna hade kommit ifrån. Snart stod vi samlade i ring runt en liten metallskylt och Solen drog eld på en sticka. Can-na-bis . . . gi-gan-tea, läste han tyst.

Väl hemma plockar jag ner den halvtrasiga, fläckiga boken*, bestämmer mig för att läsa den del av den som handlar om Gotland. Jag kan förstås inte låta bli att börja från början och jag är omedelbart fast i berättelsen. Jag har omläst romanen tidigare och blir lika imponerad varje gång. Jack är originell, intressant och ett bra avtryck från sin samtid. Som de flesta av Ulf Lundells böcker.

Jack är alltså Ulf Lundells debutbok. Den utspelar sig i huvudsak i Sthlm i där några kompisar jobbar, festar och lever livet. På ett plan är den ett brev från sent 60-tal eller tidigt 70-tal med tidstypiska referenser och uttryck. Men lika mycket handlar den om unga människor och berättelserna och de eviga samtalen är tidlösa. Som debutbok är den enastående. Och rolig!

Jack. Ulf Lundell

Tidigare om Ulf Lundell

----

*Den slitna boken som borde vara min är inte det. Det var storasysters kille Larsa som lånade ut den, sa läs den här och jag var för ung för att helt förstå men ett par år senare förstod jag allt, inte minns att Lundell var mannen i mitt liv. Tillbaka boken gav jag aldrig. Förlåt, Lars.

Som en bonus får du här ett stycke som imponerade stort på mig i sena tonåren. Numera...

Solen drunknade som en leende blodapelsin i havet, vars mjuka mötesvågor brann som av guld. Svalorna skrek i den mognande skymningen, måsar kluckskrattade på saltdoftande sjögrässtenar och strandskator spatserade på den tunga sanden, smekt hela dagen av bränningarna, nu bara lojt klappad på kinderna av ett sömnigt skvalpande.