När jag tänker Wien tänker jag The image is gone, only you and I. It means nothing to me. This means nothing to me. Oh Vienna. Bilderna i huvudet ser ut så här:

Det går  inte. Jag åker till Wien. Jag får nya bilder. Jag lever caféliv. Dricker alla sorters kaffe. Åker stort pariserhjul och njuter kulörta lyktor på Prater så sent på kvällen det bara går. Tittar på namnlösa gravar. Äter goda saker. Lär mig några nya tyska ord som för pariserhjul, vårblommor och lyxhotell. Läser mycket. Ungefär så här:

På stranden av Nevil Shute.  Mina revolutioner av Hari Kunzru. Undergångaren av Thomas Bernhard.