Den här boken, som är Den amerikanska flickans motsats, läste jag mellan Sundsvall och Stockholm. Lättläst och stundtals riktigt rolig. (Hm, jag tar tillbaka motsats för lättläst och stundtals riktig rolig kan jag säga om Den amerikanska flickan också.) Nå, boken handlar om sex personer som träffas med jämna mellanrum för att diskutera Jane Austens sex romaner. Alla, utom Grigg, har läst Austen många gånger om. Men så betraktas Grigg också som konstig. I alla fall i början. Tja, så sitter de där och diskuterar och utöver det får läsaren en bit av deras liv vid sidan av bokklubben.

Det jag hela tiden tänker på när jag läser boken är om jag har läst någon Austen och kommer på att det har jag inte. Inte ens när jag läste litteraturvetenskap. Då läste vi systrarna Bronte för att förstå 1800-talets kvinnliga författarskap. Nästa fråga är om jag tänker läsa Austen. Jag diskuterar saken med min begåvade dotter som läst alla klassiker fast hon bara är 24 år. (Själv läste jag annat...). Hon svarar att det var så länge sedan att hon inte kan minnas om de var bra eller inte. Jag får låta frågan gå över till K. Ska jag läsa Jane Austen?