Lika uppslukad som jag var av Flickan under jorden, lika mycket fick jag slita för att läsa klart Janusstenen. Det är en smula märkligt för intrigen är bättre i den här andra romanen om Ruth Galloway och fler pusselbitar läggs som ska knytas ihop. Det pågår utgrävningar i Norfolk och Ruth, som är expert på ben, kallas in när skelettet av ett barn hittas. Är det den försvunna flickan från barnhemmet?

Jag gillar ju Ruth Galloway, arkeologen som tillsammans med polisen Harry Nelson löser fall. Ruth är sympatisk. Gillar sitt jobb, sin katt, sitt ödsliga hus vid saltängarna. Men jag saknar naturen och marsklandet som skapade sådan stämning i förra boken. Jag storknar av de kursiva delarna som visar dagboksanteckningar från en religiöst vrickad person. Irriterar mig på övertydligheter. Jag får ta sats och tänka "nej nu ska jag ta och läsa lite Griffiths". Det är synd. Ändå vet jag att jag kommer att läsa nästa del om Ruth för gammal kärlek rostar inte. Inte ens i saltängarna.

Janusstenen. Elly Griffiths. Utgiven av Minotaur 2010.

- - - - -

Andra bästisar till Ruth G är Helena (Dark Places) och Bokbabbel

Foto